Handstilar

Det var ett stort ögonblick i vårat förhållande igår. Emil såg min handstil för första gången. Hans enda fråga var om det där var min slarviga handstil och jag skyllde på att det inte var "mitt finaste". Han kom fram till att mina påståenden om att han skriver som en tjej alltså måste betytt att jag var avundsjuk på hans fina handstil. jag håller inte med, jag kan bättre om jag bara vill.

Man ser ju inte varandras handstil särskilt mycket när man inte pluggar eller skriver mycket brev eller nåt vilket ingen av oss gör. Jag vet förvisso att han har sett den förut då jag skrivit vykort till mormor & morfar och farmor. men nu efter 353 dagar så har han lagt märke till min handstil. Det var ett stort ögonblick.

Påtal om handstil så skrattade jag väldigt mycket och högt härom veckan. Jag slog ett öga på anslagstavlan hos mamma och pappa och jag skrattade och skrattade. Denna gången inte åt den bilden när jag, min lillebror och kusin sitter i ett badkar och lillebror gör en min som påminner om en smått retarderad blåsfisk, som jag skrattat åt så många gånger förr utan nu åt ett schema som han satt upp på hur många timmar han skulle plugga matte. Hans handstil såg exakt likadan ut som när han var 8 år, idag är han 18. Jag skrattade. Oj, vad jag skrattade.


helt osammanhängande med handstilar kommer en bild på christian och mig iklädda de klassiska mössorna. blåbär och jordgubb.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0